Insänt till rörelse.org
*****
Coronavirusets framfart fortsätter att skörda liv i Europa och antalet smittade fördubblas nu var femte dag. Utan expertkunskaper så är det svårt att bedöma vilka åtgärder som nu är bäst för att begränsa smittspridningen. Den frågan kommer säkert att bli tydligare under den kommande tiden då effekten av de olika handlingslinjerna börjar synas i praktiken.
Det som är tydligt redan nu att befolkningen och framförallt vårdpersonalen kommer att få betala priset för regeringarnas underminering av krisberedskapen.
I Wuhan, Italien och Iran har konsekvenserna av överbelastade sjukvårdssystem blivit tydliga: andelen smittade som dör mångdubblas på grund av att de inte hinner få vård i tid. Brist på skyddsutrustning och utmattande arbetspass gör vårdpersonalen extra utsatt.
Under de senaste 20 åren har all offentlig verksamhet anpassats till bolagisering. Fokus har lagts på att krympa lagerhållning, minska vårdplatserna så att man ständigt har full beläggning, underbemanna och hålla igång verksamheten med inhyrd personal, tillåta samhällsviktig produktion att läggas ned och flyttas ut, och så vidare. Allt som anpassningar till kapitalbildningen.
Det har gjort att kostnaderna för vården ökat från 8 % av BNP till 11 % samtidigt som antalet vårdplatser minskat med 30 %. Vinsterna har hamnat hos privata vårdbolag, bemanningsföretag eller slösats bort genom tillväxten av ineffektiv administration omkring mätning och registrering av nyckeltal som ska ligga till grund för ytterligare ekonomisk rationalisering.
Samtidigt har den civila delen av totalförsvaret, som ska stödja samhället vid olika former av kriser, reducerats kraftigt. Det militära försvaret, och där framförallt inköp av kostsamma vapensystem, tilldelas femtio gånger så mycket som civilförsvaret och beredskapssjukhusen som tidigare fanns för att hantera sådana här nödlägen har avvecklats.
Sydkorea har klarat krisen betydligt bättre. Hittills har dödligheten i Sydkorea varit lägre än en procent trots att de har ett av de största utbrotten. Skillnaden mellan Sydkorea och länder som Sverige är att Sydkorea har sex gånger så många vårdplatser, och beredskapen i samhället med skyddsutrustning och reserver av olika slag har bibehållits eftersom landet.
För att hantera företagens ekonomi lånar Riksbanken ut 500 miljarder kronor till bankerna, utan ränta under två år utan några krav på motprestationer (finansmarknadsministern uttryckte dock ”förväntningar”). Genom skatteverket erbjuder man också företag uppskov med skatteinbetalningar vilket motsvarar åtskilliga hundratals miljarder i räntefria lån. Som jämförelse så är kostnaden för den svenska sjukvården mindre än 300 miljarder kronor per år och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps årliga budget ca. 1 miljard.
Samtidigt som bankerna får låna 500 miljarder har Socialstyrelsen satt igång en insamling från befolkningen för att fylla upp de sinande lagren av grundläggande sjukvårdsmateriel. Kontrasten är slående mellan den välfärd som regeringen erbjuder bankerna jämfört med den som erbjuds befolkningen.
Donald Trump är mer övertydlig än Stefan Löfven, när han fyller sina presskonferenser om Coronakrisen med direktörer från läkemedelsindustrin och andra storföretag. Stefan Löfven omger sig med statstjänstemän vilket passar hans ideologiska framtoning bättre.
Men precis som Trump så är styrs hans regering av bolagen, och så länge som regeringar från höger till vänster fortsätter att gå deras ärenden så kommer krisernas bördor att läggas på befolkningen och beredskapslagren stå tomma.
GB
Leave a Reply