I veckan lyckades den borgerliga alliansen prickskjuta ner två socialdemokratiska ministrar, inrikesminister Anders Ygeman och infrastrukturminister Anna Johansson. Egentligen finns nog hela regeringen i kikarsiktet, men hittills har Stefan Löfven överlevt genom gasellhopp till höger och vänster.
På pappret handlar det om brister i svensk IT-säkerhet, men affären är alltför lik krisen i Brasilien för att man ska kunna ta det på allvar. Där turvisas korrumperade politiker med att anklaga varandra för korruption. Här gör s-regeringen samma saker som den tidigare m-regeringen och sedan skäller de på varandra.
Stefan Löfvens regering skapar inte någon entusiasm bland arbetare. Den bygger på ett samarbete med det borgerliga miljöpartiet, medan vänsterpartiet hålls utanför som stödparti. Regeringen har inte uträttat något av betydelse under sina snart tre år vid makten. Istället förvärras situationen för arbetare och maktlösa låginkomssttagare.
I de senaste opinionsmätningarna ledde blocket s-mp-v över Alliansen med ett fåtal procent. Samtidigt har sverigedemokraterna blivit landets näst största parti med över 20 procents stöd. Går borgarna samman så har de en stor majoritet.
Ska man likna veckans ”IT-affär” vid något, så är det att Alliansen och sverigedemokraterna skjuter in bössan inför valrörelsen. Vägen till makt står öppen eftersom regeringen svikit så många av sina väljargrupper. Inte minst arbetare, som tyngs av likgiltighet inför ”åttaklövern” i riksdagen eller öppet revolterar genom att stödja sverigedemokraterna.
En regering med Anna Kinberg Batra och Jimmie Åkesson skulle ställa till med ett helvete. Bössan skulle riktas mot oss och kalibern vara grövre. Men vi kan inte heller vänta oss något av Stefan Löfven, så vad gör vi?
Den enda kraft som kan mota borgarna är en massaktiv arbetarrörelse. Den kan vara på väg att vakna genom hamnkonflikten och sopstrejken. Vi skulle behöva 5, 10 eller 50 sådana fronter till. Solidariteten dem emellan blir av sig själv en arbetarrörelse med förmågan att dra med sig andra utsatta grupper i samhället. Därifrån är steget litet till att gå samman bakom en egen politisk plattform som direkt ändrar styrkeförhållandena i hela landet.
Vår egen kamp för jobb- och levnadsvillkoren är den kortaste vägen till att blockera Alliansen och sverigedemokraterna från makten, till att pressa fram en arbetar- och överlevnadsregering helt utan borgerliga partier.
Leave a Reply