I Latinamerikas största land gick 35 miljoner arbetare och deras närstående i generalstrejk 28 april. Städer paralyserades och basindustrin stannade i en mäktig uppvisning av kraft.
Brasilien är i ekonomisk kris och drygt 13 miljoner människor är arbetslösa. Offentliganställda har svårt att få ut sina löner. 25% av arbetskraften jobbar utanför den reglerade arbetsmarknaden. Förra årets OS har lämnat ett skuldberg efter sig.
Hela den politiska eliten är inblandad i eller misstänkt för korruption. Förra året kuppades den valda presidenten bort, bara för att dölja ännu större korruption hos dem som tog makten.
Den nye presidenten Temer har lanserat ett hårt åtstramningspaket med försämringar av arbetsrätten. Lagförslaget ska behandlas i senaten där presidenten har majoritet. Arbetarna och facken vet att de inte kan vinna där. De har allt mindre att förlora på att bryta sig loss från passivitet och lydnad.
Därför gick arbetarrörelsen ut i generalstrejk för första gången på 21 år. Lagförslaget innebär drastiskt försämrade pensionsrättigheter och ökad arbetstid. Flera av de strejkande säger att ”regeringen vill att vi ska jobba 12 timmar om dagen tills vi dör”.
Förutom generalstrejken har arbetarna hållit stora manifestationer, blockerat vägar och fabriksportar. De har mötts av polisens tårgas och gummikulor.
Men alla kollektivtransporter i de största städerna stod still, majoriteten av fabriker, skolor, universitet och transporter påverkades massivt. Arbetet på stålverk, oljeraffinaderier, fabriker som Volkswagen, Volvo, Mercedes-Benz, Ford, Scania, General Motors låg nere.
I Brasilien finns stålverk och fabriker med 10 000-tals arbetare i samma anläggning och deras styrka ska inte underskattas. Är det början på ett nytt kapitel i den internationella arbetarrörelsens historia?
Leave a Reply